efter en viss händelse förra året, ett stort svek kan man säga, eller ja de går inte beskriva med ord, jag tänker på de varje dag och kommer aldrig glömma det. efter de så har jag mått så dåligt, och har väl aldrig riktigt hämtat mej ifrån de. (får se om jag kommer berätta om de någon gång.)
så de var väl det som utlöste detta alvarliga, djupa deppression. kan knappt prata om de, börjar bara lipa och känna att paniken kommer. + som sagt då också att lukas var så sjuk gjorde ju inte saken bättre. så allt som har hänt har inte kommit så lägligt. kan ju rabbla upp massor =P jo flytten
lukas sluta hosta 1a natten han sov här. (något i lägenheten!??)
mamma bor dörren mitt i mot. är till stor hjälp. enormt tacksam
kusin har varit mitt stora stöd igenom att lysnna och prata.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar